GDPR och AI: därför är lokal drift det enklaste svaret

Varje gång en medarbetare klistrar in ett kundmejl, ett avtal eller en patientjournal i en AI-tjänst i molnet sker en personuppgiftsbehandling hos en tredje part. Det är inte förbjudet. Men det drar med sig en kedja av frågor som någon hos er måste kunna svara på. Med en lokal språkmodell försvinner de flesta av dem.

Frågorna ni annars måste besvara

Vem är personuppgiftsbiträde? Molnleverantören behandlar uppgifter på ert uppdrag och ni behöver ett biträdesavtal enligt artikel 28. De stora leverantörerna har standardavtal, men det är ni som ska kunna visa att villkoren är tillräckliga, att underbiträden är kända och att uppgifterna raderas när ni säger det.

Var behandlas uppgifterna? Många AI-tjänster körs helt eller delvis utanför EU. Då gäller reglerna om tredjelandsöverföring i GDPR:s kapitel V. Efter Schrems II-domen 2020 och det efterföljande EU–US Data Privacy Framework har rättsläget växlat flera gånger. Ramverket klarade sin första ogiltighetstalan i september 2025, men överklagandet ligger nu hos EU-domstolen. Det som är godkänt i år kan ifrågasättas nästa.

Vem kan tvinga fram utlämning? Amerikanska CLOUD Act ålägger leverantörer under amerikansk jurisdiktion att lämna ut uppgifter de har i sin besittning eller kontroll, oavsett om de ligger i eller utanför USA. Att välja region "EU" i molnkonsolen sätter alltså inte i sig uppgifterna utom räckhåll. Hur långt lagen sträcker sig till EU-etablerade dotterbolag i amerikanska koncerner beror på vem som faktiskt kontrollerar uppgifterna och den frågan har EDPB och EDPS kallat olöst.

Används er data för träning? Villkoren skiljer sig mellan konsument- och företagsavtal och de ändras. Någon måste läsa dem och bevaka dem.

Kan ni uppfylla registrerades rättigheter? Om en kund begär radering eller registerutdrag, kan ni visa vad som skickats till AI-tjänsten och få det raderat där?

Ingen av frågorna är omöjlig. Men var och en kostar tid för juridik, IT och verksamhet. Svaren måste dokumenteras och hållas aktuella.

Vad som händer med en lokal modell

Modellen körs på er server, i ert nätverk. Då ser det så här ut:

• Ingen tredje part behandlar uppgifterna. Inget biträdesavtal för själva AI-behandlingen.
• Ingen överföring till tredjeland. Kapitel V är inte tillämpligt på den delen.
• Ingen utländsk lagstiftning som kan tvinga fram utlämning från en leverantör, eftersom det inte finns någon leverantör i kedjan.
• Ingen risk att er data används för att träna någon annans modell.
• Registrerades rättigheter hanteras i era egna system, som ni redan har rutiner för.

Det som återstår är det ni redan ansvarar för i alla system: rättslig grund för behandlingen, åtkomstkontroll, loggning, lagringstider och en konsekvensbedömning om behandlingen är omfattande eller känslig. Det är en betydligt kortare lista och den ligger helt inom er kontroll.

Vad det inte löser

En lokal modell gör inte behandlingen automatiskt laglig. Om ni matar in personuppgifter ni inte har rätt att behandla är det lika fel lokalt som i molnet. Och en server utan åtkomstkontroll är ett läckage som väntar på att hända. Lokalt är enklare, inte kravlöst.

AI-förordningen ställer dessutom krav baserade på vad ni använder AI till, inte var den körs. Ett HR-system som sorterar kandidater är ett högrisksystem enligt bilaga III oavsett om modellen står i Växjö eller Virginia. Digital Omnibus sköt fram kraven som följer av den klassningen till december 2027, men själva klassningen ändrades inte och det är de system ni bygger i år som ska leva upp till dem.

Praktiskt råd

Om ni redan har en dataskyddsorganisation: bjud in den tidigt. En lokal modell är ofta det förslag de blir mest lättade av att få. Om ni inte har det: börja med en enkel inventering av vilka typer av uppgifter som skulle passera modellen. Det avgör både hur ni bör konfigurera åtkomsten och om ni behöver en konsekvensbedömning.

Det är också ett av de moment som ingår i förstudien.